Matteus <3
Ett litet liv <3
Idag för exakt ett år sedan hände det som aldrig får hända...ett litet liv lämnade jordelivet alldeles för tidigt...
Jag minns än idag skräcken i min dotters röst när hon ringde mig på morgonen kl fem o berättade att vattnet hade gått o de körde i ilfart till Lunds lasarett...kändes som mitt hjärta stannade o även mina tankar...
Även om jag behöll lugnet o försökte sända med några tröstande ord o en önskan om att allt skulle gå bra så skrek hela mitt inre...NEJ!...detta får inte hända!
Det kändes som att jag gick in i en dvala...som om inga tankar kunde formas...bara ett; Varför?
Allt var ju bra bara någon vecka innan när de varit på första ultraljudet o barnmorskan sagt att det var en frisk o kry liten pojke o dottern var hälsan själv...lyckliga hade de fått bilder med sig hem o överraskade mig med bild o vad det var för kön...
Dagen blev lång i väntan på att få veta hur det gick...vid middagstid ringde min dotter o sa att de försöker stoppa värkarbetet o hon ligger alldeles stilla för att inte mer fostervatten skulle rinna ut...Matteus levde fortfarande...
I efterhand har dottern berättat den mardrömslika dagen då hon kämpade för att få behålla lilla Matteus i sig...men det lyckades inte...
På eftermiddagen kom han...han försökte ta ett andetag men lungorna var inte tillräckligt utvecklade...där slutade hans liv...
Det har varit ofattbart under detta året att försöka förstå varför det hände...alla prover visar på att både dottern o Matteus var fullt friska...inga tecken på något konstigt alls...bara oförklarligt att det kunde hända...läkarna kan inte ge något svar varför det blev så...de är lika förbluffade...
Året har varit oerhört tungt o även om det gått ett år så har inte minnet bleknat eller tårarna slutat rinna...det är en oerhörd sorg att veta att detta lilla livet inte fick vara med oss...så oerhört efterlängtad av sina föräldrar o även nära o kära var så förväntansfulla att se dessa två underbara människorna bli föräldrar...de hade allt väl förberett med nyköpt hus för att äntligen efter över tio år tillsammans bilda familj...
Mitt hjärta har brustit över att se min dotter sörja över denna tragiska händelse som hon fick så hårt erfara o min smärta har varit så oerhört stor att behöva bevittna att mitt barn ska behöva mista sitt barn...det går inte med ord beskriva den sorg jag känt för min dotter...jag som alltid velat beskydda mina barn från allt ont o smärta var nu tvungen att gå igenom det värsta tänkbara...att mista ett barn...
För ett barn var han även om han bara kommit till sin 21:e vecka så var han en levande person som växte i min dotters mage...han hade börjat känna o hans lilla hjärta slog o han var redan en individ med personlig prägel...
Än idag kan jag gråta hejdlöst när jag tänker på honom o önskar att han fått leva!
Än idag blöder mitt hjärta när jag ser på min dotter o förstår att hon än idag sörjer djupt...något hon kommer göra hela sitt liv...
Vi kommer aldrig att glömma men idag gläds vi åt det lilla livet Elise som idag är ca två månader o sina föräldrars ögonsten...en så underbart söt liten vacker flicka som har sin bror som sin skyddsängel...
Kärleken är stor o livet går vidare med både sorg o glädje i hjärtat <3
Hoppfullt :D
Igår var det riktigt hoppfullt ...:-)
Jag blev alldeles upplyft av den otroligt pirrande känslan av att våga studsa runt så o känna att jag ändock kunde behålla balansen...den jag så väl behöver få i mitt liv just nu...att känna att allt går upp o ner o inte riktigt veta var man landar känns som att man tappar fotfästet o känner sig yr av de olika riktningarna som man så ivrigt försöker fokusera på för att veta vart man ska vända sig mot o landa säkert...då är det viktigt att känna balansen i kroppen...hålla styr på armar o ben men även sinnet...:-)
Att få stöd av någon som visar hur man kan våga ge sig hän åt känslan att bara låta sig lyftas o bara acceptera var man landar för att åter göra ett nytt hopp o åter bara följa med i hoppet för att åter landa någon annanstans o kanske tappar balansen o faller men ändock vågar resa sig för att starta om hoppandet...med hjälp av stödet av någon som redan hoppar...att känna inspirationen att vilja hoppa samtidigt...lära sig hur man ska röra sig synkroniserat så att vågorna blir en följeslagare o inte en motstorm...vilken känsla av frihet att känna att man flyger fritt en stund för att landa mjukt o åter ta kraft för att åter ge sig uppåt för att åter se ut över vyer man annars inte sett om man ligger kvar...:-)
Igår fick jag o dottern känna av barnasinnets härliga upptempo ...vi studsade för glatta livet ...vi kiknade av skratt ...vi båda fick en lektion av ett litet liv som visade oss att våga utmana oss i att släppa taget o bara låta sig följa med i hoppen...att våga misslyckas o åter kämpa för att lära sig konsten att stå på benen även om det går "vågor" o man känner att det gungar under fötterna...:-)
Att bli inspirerad av ett barn som fortfarande är så ren i sina tankar om att det inte finns några begränsningar...bara ge sig hän åt ögonblicket...våga! <3
Lilla älskade hjärtat! <3
Jag ska införskaffa en studsmatta ...jag lever för hoppet <3
Jag blev alldeles upplyft av den otroligt pirrande känslan av att våga studsa runt så o känna att jag ändock kunde behålla balansen...den jag så väl behöver få i mitt liv just nu...att känna att allt går upp o ner o inte riktigt veta var man landar känns som att man tappar fotfästet o känner sig yr av de olika riktningarna som man så ivrigt försöker fokusera på för att veta vart man ska vända sig mot o landa säkert...då är det viktigt att känna balansen i kroppen...hålla styr på armar o ben men även sinnet...:-)
Att få stöd av någon som visar hur man kan våga ge sig hän åt känslan att bara låta sig lyftas o bara acceptera var man landar för att åter göra ett nytt hopp o åter bara följa med i hoppet för att åter landa någon annanstans o kanske tappar balansen o faller men ändock vågar resa sig för att starta om hoppandet...med hjälp av stödet av någon som redan hoppar...att känna inspirationen att vilja hoppa samtidigt...lära sig hur man ska röra sig synkroniserat så att vågorna blir en följeslagare o inte en motstorm...vilken känsla av frihet att känna att man flyger fritt en stund för att landa mjukt o åter ta kraft för att åter ge sig uppåt för att åter se ut över vyer man annars inte sett om man ligger kvar...:-)
Igår fick jag o dottern känna av barnasinnets härliga upptempo ...vi studsade för glatta livet ...vi kiknade av skratt ...vi båda fick en lektion av ett litet liv som visade oss att våga utmana oss i att släppa taget o bara låta sig följa med i hoppen...att våga misslyckas o åter kämpa för att lära sig konsten att stå på benen även om det går "vågor" o man känner att det gungar under fötterna...:-)
Att bli inspirerad av ett barn som fortfarande är så ren i sina tankar om att det inte finns några begränsningar...bara ge sig hän åt ögonblicket...våga! <3
Lilla älskade hjärtat! <3
Jag ska införskaffa en studsmatta ...jag lever för hoppet <3
Seglar vidare på mina möjligheter
Igår gjorde jag ett val som öppnar upp för nya möjligheter.
Det hade grott länge i mig o nu gjorde jag slag i saken.
Nu träder jag in i det nya året med nyfiken entusiasm om vad den ska föra med sig.
Jag ser med tillförsikt fram emot att ro iland några nya projekt som jag tänkte genomföra.
Jag insåg att jag har ett så otroligt rikt liv redan.
Jag behöver bara skörda frukten av allt det fina jag har i mitt liv.
Det ger mig den näringen jag behöver.
Alla mina nära o kära som skänker mig sådan glädje, lycka o kärlek går inte att värdera i pengar, det går bara att värdera i tacksamhet för att man får vara en del av den underbara samvaron.
Jag finner glädje i livets ögonblick!
Lycka! <3
Det hade grott länge i mig o nu gjorde jag slag i saken.
Nu träder jag in i det nya året med nyfiken entusiasm om vad den ska föra med sig.
Jag ser med tillförsikt fram emot att ro iland några nya projekt som jag tänkte genomföra.
Jag insåg att jag har ett så otroligt rikt liv redan.
Jag behöver bara skörda frukten av allt det fina jag har i mitt liv.
Det ger mig den näringen jag behöver.
Alla mina nära o kära som skänker mig sådan glädje, lycka o kärlek går inte att värdera i pengar, det går bara att värdera i tacksamhet för att man får vara en del av den underbara samvaron.
Jag finner glädje i livets ögonblick!
Lycka! <3
Grattis på födelsedagen Alicia <3
Ett underbart barn blev fött den 28 November för fem år sedan, år 2008.
En vacker skapelse som kom ur min underbara dotter o gjorde så att jag blev mormor.
Detta vackra barn är mitt barnbarn, min älskade lilla Tuttiluttan som nu börjar bli så stor.
Alicia Isabella blev hennes namn.
En ära för mig att få låta mitt namn gå vidare i generation.
En lycka att få titulera mig som Mormor.
En glädje att få dela livet med ett barn som ger mig så mycket mening till livet.
En ny mening som blev till den dagen jag förstod att jag skulle få ett barnbarn, att bli mormor skulle förändra så mycket i mitt liv.
Jag insåg under tiden min dotter gick gravid att jag måste ändra på många saker i mitt liv för att kunna ta vara på tiden med detta nya livet som snart skulle anlända o förändra mitt liv till en anna dimension jag aldrig känt förut.
Längtan efter att få barnbarn hade redan funnits i mina tankar länge, att få uppleva en generation till som indirekt kom ifrån mig...det skulle bli en så speciell känsla att få bli mormor kände jag.
Och det blev det, det blev nästan övermäktigt o jag var alldeles euforisk när jag väl fick träffa henne för första gången någon dag gammal...o detta blir jag än idag.
Jag kan inte se mig mätt på henne o jag kan inte få nog av henne.
Jag älskar att få umgås med henne o det öppnar mitt hjärta till bristningsgränsen av kärlek till henne.
Kärleken som finns för ett barnbarn kommer från att jag älskar mina barn så oerhört mycket o det blir en förlängning av deras barndom att jag får glädjen att få dela deras barn med mig.
Det för mig tillbaka till den tiden då de var små för att det finns band ett moderligt band o de små liven påminner om deras föräldrar, mina barn.
Jag vet att det kommer att bli så för varje barnbarn jag kommer att få.
Det blir som att åter se sina barn små.
Att få uppleva den småbarnstiden igen fast i en andra upplaga :-)
Det är verkligen grädden på moset :-)
Min kärlek, lycka, glädje finns hos mina barn o barnbarn!
Jag är lyckligt lottad som har förmånen att få uppleva dessa underbara skapelser som är komna från mig!
Det är en ära att få vara deras mor o nu även mormor o jag längtar till jag har ett helt gäng av barnbarn som alla kommer att få lika stor plats i mitt hjärta!
Och för 5 dagar sedan föddes mitt andra barnbarn, Elise <3
Ännu ett litet under som får mitt mormors hjärta att svämma över av lycka o glädje!
Lyckoruset är på topp! :-)
Kärlek <3
Soluppgång o nya utsikter som lyser upp vardagen...
Med varje ny soluppgång känns det som en pånyttfödelse, att få uppleva något nytt som denna dagen ska bringa med sig o jag vaknar alltid med en stor förväntan om vad denna dagen ska ge mig för nya insikter o erfarenheter.
För det är just vad varje ny dag ger, en dag att fylla med nya minnen o nya vyer att blicka ut över.
För mig har det varit viktigt att även vid varje solnedgång reflektera över dagens händelser, att varje kväll summera dagen o se vad den gav för utdelning. Att ta in händelser, känslor o upplevelser o ge dem liv i form av att dra ut fördelarna för att växa o utvecklas som person. Att ge sig den stunden varje dag, både morgon o kväll stärker upp ens förmåga att lära sig förstå att livets händelser är en skola vi går i o det är lärdomar man får kunskap ifrån.
Det brukar oftast vara en blandad kompott av bra o dåligt, glatt o ledsamt...o det gör egentligen inget...för mig har det blivit acceptabelt att sorg o glädje går hand i hand...glädjen är ju alltid att föredra i första hand men det går även att ta ut bra bitar av det dåliga...om man inte gräver ner sig för djupt i att fokusera på den dåliga händelsen kan man se vad man egentligen kan dra för nytta av det dåliga.
För mig innebär det oftast ett uppvaknade, att se med nya ögon, att förstå att det har betydelse ur ett perspektiv som skulle få en att inse att det blir ett nytt sätt att se på livet.
Dessa insikter kommer oftast på morgonen för min del för nattens lugn o ro o dvalan man legat i gör att gårdagens händelser ofta bearbetas under sömnen o på morgonen kan jag dra slutsatser av gårdagens händelser som ger mig nya insikter som jag tar med mig under den nya dagen o drar nytta av för att göra denna dagen till ett nytt kapitel i min livsbok.
Att inte bara vända blad för mig finns inte i min värld.
Mitt liv är så händelserikt att ett blad om dagen inte räcker till, det handlar om otaliga tankar o då räcker inte en futtig sida, det är tonvis med blad för varje dag :D
Jag har lärt mig att njuta av livet på mitt sätt för det passar mig bäst o för mig har det blivit mindre viktigt att någon delar det med mig eller ens tycker att det är rätt sätt...för det är det ju givetvis inte...alla måste hitta sin nisch här i livet...oavsett hur den ser ut så blir den bara betydelsefull för personen i fråga...ingen kan leva på någon annans drömmar o visioner...alla måste hitta sin...alla måste utgå från sig själva...att följa sitt inre...det kommer att leda till salvation ...en uppenbarelse som kommer att höja en till skyarna...men ändock vara förankrad till jorden...som ett träd som står stadigt rotad men sträcker sina armar mot skyn...det är en vacker syn!
Det är därför jag älskar träd, det ger en sinnebild för livet <3
Jag minns en uppenbarelse jag o min lillebror hade en gång när vi var barn, jag tolv o han elva. Vi blev nämligen kloka på att det som går spikrakt upp inte alltid innebär spikrakt ner utan långt bort till sidan :-)
Vi hade precis anlänt till NordNorge till vår styvfars hemland o det var magiskt att se alla dessa berg torna upp sig runt omkring oss även om det fanns gläntor så att man kunde blicka ut över havet, Atlanten.
Vi var alldeles exalterade över att vi flugit för första gången o vi sprudlade av energi o kände oss övermodiga så vi ville bestiga dessa gigantiska bergen...vi sa inget utan bara begav oss iväg över ängar o slätter för att nå fram till det första berget...där uppe var ju molnen som hägrade att få vara nära så vi började vår klättring...o vi klättrade...o klättrade...vi blickade bakåt o nedåt o insåg att allt kom längre bort från oss o allt blev mycket mindre men vi fortsatte av ivern att nå molnen...det var ju så häftigt!
Men efter lång möda o stort besvär så började orken tryta o vi satte oss trötta o andfådda ner för att blicka ut över landskapet som var nytt för oss o titta ut över det vackra havet som låg framför oss, böljande o vackert. Vi satt o begrundade länge om vi skulle orka att gå längre...om vi egentligen vågade...vi insåg att vi hade varit borta länge o vi visste att det skulle dröja länge innan vi nådde toppen o det skulle ta lika lång tid att ta sig ner igen...var det värt bannorna vi skulle få undrade vi?
Vi bestämde oss för att vända tillbaka men det var då vi insåg att det inte gick att bara gå rakt ner...berget var väldigt brant o risken var att vi skulle tappa fotfästet, vilket vi redan kände så vi fick helt enkelt börja snedda neråt.
Detta innebar att vi kom vääääääldigt långt från ursprungs starten o vi visste under tiden vi sakteligen kom neråt att detta skulle bli mödosamt men mest nedslående var att vi redan då började oroa oss för bannorna o det gjorde att vi tappade energi...
Efter många timmar o rätt slutkörda så anlände vi till boendet, styvpappas mors hus...skakiga av trötthet, av rädslan av bannorna o hunger...
Men bannorna uteblev...det bjöds på mat o härligt samkväm med dessa underbara människor, fina språket o en härlig atmosfär :-)
Jag o min bror sneglade på varandra o hade ett samförstånd i vårt inre om att detta var vår hemlighet o att vi nog skulle stanna på marken o blicka upp mot skyn
Vi hade en otroligt härlig o äventyrlig sommar i detta vackra landet, minnen som aldrig bleknar :-)
Denna dagen blickar jag framåt o gärna uppåt mot den vackra himlen där solen lyser så vackert, dess sköna strålar som redan värmt mitt ansikte o kropp medans jag pratat med min dotter Lotta o hört mitt lilla nyfödda barnbarn ge gulliga ljud ifrån sig <3
Mitt hjärta är fyllt av kärlek till livet <3
Memento Vivere ~ Glöm inte att leva
För det är just vad varje ny dag ger, en dag att fylla med nya minnen o nya vyer att blicka ut över.
För mig har det varit viktigt att även vid varje solnedgång reflektera över dagens händelser, att varje kväll summera dagen o se vad den gav för utdelning. Att ta in händelser, känslor o upplevelser o ge dem liv i form av att dra ut fördelarna för att växa o utvecklas som person. Att ge sig den stunden varje dag, både morgon o kväll stärker upp ens förmåga att lära sig förstå att livets händelser är en skola vi går i o det är lärdomar man får kunskap ifrån.
Det brukar oftast vara en blandad kompott av bra o dåligt, glatt o ledsamt...o det gör egentligen inget...för mig har det blivit acceptabelt att sorg o glädje går hand i hand...glädjen är ju alltid att föredra i första hand men det går även att ta ut bra bitar av det dåliga...om man inte gräver ner sig för djupt i att fokusera på den dåliga händelsen kan man se vad man egentligen kan dra för nytta av det dåliga.
För mig innebär det oftast ett uppvaknade, att se med nya ögon, att förstå att det har betydelse ur ett perspektiv som skulle få en att inse att det blir ett nytt sätt att se på livet.
Dessa insikter kommer oftast på morgonen för min del för nattens lugn o ro o dvalan man legat i gör att gårdagens händelser ofta bearbetas under sömnen o på morgonen kan jag dra slutsatser av gårdagens händelser som ger mig nya insikter som jag tar med mig under den nya dagen o drar nytta av för att göra denna dagen till ett nytt kapitel i min livsbok.
Att inte bara vända blad för mig finns inte i min värld.
Mitt liv är så händelserikt att ett blad om dagen inte räcker till, det handlar om otaliga tankar o då räcker inte en futtig sida, det är tonvis med blad för varje dag :D
Jag har lärt mig att njuta av livet på mitt sätt för det passar mig bäst o för mig har det blivit mindre viktigt att någon delar det med mig eller ens tycker att det är rätt sätt...för det är det ju givetvis inte...alla måste hitta sin nisch här i livet...oavsett hur den ser ut så blir den bara betydelsefull för personen i fråga...ingen kan leva på någon annans drömmar o visioner...alla måste hitta sin...alla måste utgå från sig själva...att följa sitt inre...det kommer att leda till salvation ...en uppenbarelse som kommer att höja en till skyarna...men ändock vara förankrad till jorden...som ett träd som står stadigt rotad men sträcker sina armar mot skyn...det är en vacker syn!
Det är därför jag älskar träd, det ger en sinnebild för livet <3
Jag minns en uppenbarelse jag o min lillebror hade en gång när vi var barn, jag tolv o han elva. Vi blev nämligen kloka på att det som går spikrakt upp inte alltid innebär spikrakt ner utan långt bort till sidan :-)
Vi hade precis anlänt till NordNorge till vår styvfars hemland o det var magiskt att se alla dessa berg torna upp sig runt omkring oss även om det fanns gläntor så att man kunde blicka ut över havet, Atlanten.
Vi var alldeles exalterade över att vi flugit för första gången o vi sprudlade av energi o kände oss övermodiga så vi ville bestiga dessa gigantiska bergen...vi sa inget utan bara begav oss iväg över ängar o slätter för att nå fram till det första berget...där uppe var ju molnen som hägrade att få vara nära så vi började vår klättring...o vi klättrade...o klättrade...vi blickade bakåt o nedåt o insåg att allt kom längre bort från oss o allt blev mycket mindre men vi fortsatte av ivern att nå molnen...det var ju så häftigt!
Men efter lång möda o stort besvär så började orken tryta o vi satte oss trötta o andfådda ner för att blicka ut över landskapet som var nytt för oss o titta ut över det vackra havet som låg framför oss, böljande o vackert. Vi satt o begrundade länge om vi skulle orka att gå längre...om vi egentligen vågade...vi insåg att vi hade varit borta länge o vi visste att det skulle dröja länge innan vi nådde toppen o det skulle ta lika lång tid att ta sig ner igen...var det värt bannorna vi skulle få undrade vi?
Vi bestämde oss för att vända tillbaka men det var då vi insåg att det inte gick att bara gå rakt ner...berget var väldigt brant o risken var att vi skulle tappa fotfästet, vilket vi redan kände så vi fick helt enkelt börja snedda neråt.
Detta innebar att vi kom vääääääldigt långt från ursprungs starten o vi visste under tiden vi sakteligen kom neråt att detta skulle bli mödosamt men mest nedslående var att vi redan då började oroa oss för bannorna o det gjorde att vi tappade energi...
Efter många timmar o rätt slutkörda så anlände vi till boendet, styvpappas mors hus...skakiga av trötthet, av rädslan av bannorna o hunger...
Men bannorna uteblev...det bjöds på mat o härligt samkväm med dessa underbara människor, fina språket o en härlig atmosfär :-)
Jag o min bror sneglade på varandra o hade ett samförstånd i vårt inre om att detta var vår hemlighet o att vi nog skulle stanna på marken o blicka upp mot skyn
Vi hade en otroligt härlig o äventyrlig sommar i detta vackra landet, minnen som aldrig bleknar :-)
Denna dagen blickar jag framåt o gärna uppåt mot den vackra himlen där solen lyser så vackert, dess sköna strålar som redan värmt mitt ansikte o kropp medans jag pratat med min dotter Lotta o hört mitt lilla nyfödda barnbarn ge gulliga ljud ifrån sig <3
Mitt hjärta är fyllt av kärlek till livet <3
Memento Vivere ~ Glöm inte att leva
En återblick som ger en inblick till framtidens mening...
Jag har länge velat komma till skott med att börja skriva om mitt tidigare liv, hur det har format mig genom alla de händelser jag varit med om...det har varit svårt att begränsa mig i vad jag vill ha sagt i ett inlägg så att det inte blir osammanhängande eller för mycket skrivna ord för att orka harva igenom...men mest känslomässigt hindrande...för varje gång jag påbörjar mina tankar om dåtid så går det en rysning igenom mig som åtföljs av tungt sinne o i värsta fall en gråtattack...många gånger har jag påbörjat att skriva men inte kunnat fullfölja för att jag darrar för mycket så det blir felstavningar i mängder eller så hindrar tårarna mig från att se tangenterna...
Jag vet att jag måste skriva av mig allt det som jag bär inom mig...det tär annars sönder mig...jag vill en gång för alla få det ur mig...jag har burit på detta i så många år o hur jag än försökt att göra mig av med det så har jag inte lyckats...mindre bra alternativ har faktiskt bara förvärrat min situation...lärdomar som jag nu oxå bär med mig...den senaste lärdomen jag hade fick jag genom min underbara dotter...oavsett hur dålig den stundens situation var så blev det ett uppvak för mig som jag faktiskt är tacksam för att hon gav mig...jag vill nämligen vända allt dåligt till något positivt för jag har förstått att det ligger något i allt det som händer...ibland alldeles oförklarligt o obegripligt i stunden men med tiden får man svaren...kanske inte alltid i den mån att man alltid kan inse helt klart vad meningen var så kan det ändå bli en insikt i något man skulle lära sig att förstå.
Jag tror nämligen på att det egentligen finns en mening med allt som händer oss men detta årets tragiska händelse fick mig verkligen att vackla o tappa greppet totalt...så obegripligt att det bara inte kan vara sant...jag förstår fortfarande inte meningen med det o det är en av dessa händelser i mitt liv som jag nog aldrig kommer att förstå meningen med...om det beror på att jag inte kommer att öppna upp för själva insikten eller det står oskrivet i stjärnorna varför vissa saker händer är något jag inte kan förstå...än så länge...eller aldrig...
Detta året har faktiskt överträffat alla andra år jag har kämpat mig igenom o nu när året snart är till ende så försöker jag med ett lugn i sinnet bearbeta årets händelser med alla de andra händelserna...o detta har faktsikt inneburit mycket huvudvärk på sistone o jag har varit tvungen att stänga ute mycket för att kunna gå in i mig själv o rannsaka alla händelser o känslor som därtill kommit...jag har faktiskt en god förhoppning på två sätt inför detta årets slut o jag hoppas båda infrias till att bli ett lyckligt slut <3
För mig kommer nämligen det nya året bli en nystart på så många olika vis så att det ibland blir mig övermäktigt att handskas med för det blandas med en barnslig förtjusning av iver att komma igång o få avnjuta all dess skörd med att samtidigt känna en blandning av osäker oro om det går att genomföra...vilket egentligen inte hindrat mig för...tankeverksamheten har verkligen kommit igång igen o det kan nog vara orsaken till huvudvärken :-)...ideerna sprutar ut genom öronen o jag hinner inte tänka klart en tanke innan jag är på nästa :-)...mer eller mindre kaotiskt emellanåt :-)...men alltså...LaBella is back :D...o jag vet att jag kommer att genomföra det på något vis...jag har laddat nu kan man säga i fyra år o gjort små förberedelser hela tiden o utformingar som ska leda till handling o resultat :-)...
Under dessa år har jag verkligen åkt berg o dalbana mellan hopp o förtvivlan...ibland har jag varit uppe i skyn o svävat o ibland har jag trillat ner i en avgrund...de gångerna har jag varit panikslagen o kämpat förtvivlat o börjat klättra upp i förtvivlan om att komma upp så fort som möjligt för att jag varit rädd för mörkret o bli levande begravd...andra gånger har jag paralyserat bara stannat kvar i tomheten...nästan rädd för att smutsa ner mig o fördärva mina nymålade naglar :-)...men de senaste gångerna har jag kännt mig jordad...jag har tagit det som en bit i min läkningsprocess...precis så som man egentligen bör göra...varför kämpa emot när det egentligen har en mening med denna nergång som faktiskt blir en uppgång igen...för syftet med det hela är att sakligt gå igenom en strategi hur man ska bygga upp sig igen till ytan...dit man vill...det finns alltid en utväg...det är hur man väljer att gå tillväga som gör hur lång tid det ska ta innan man åter är uppe...jag är inte rädd längre...jag har förlikat mig med att nästan bli levande begravd...att på något vis hämta kraften o andan o skita i att det blir brutna naglar eller smuts under dem...jag vågar bygga på något nytt o ta skiten...iom att jag har jordat mig känner jag numera ett lugn även när det viner omkring mig...det gäller att stå stadigt...kanske vaja med lite för att inte knäckas...förankra sig i sin tro om att man ska nå höjder där solen åter strålar o ger en den näring o värme man behöver för att åter blomstra o växa sig ytterligare starkare...det är kraften i kärleken till livet som får en att gro...låter man den bara få den tiden den behöver så kommer det att växa o gro i den takten det behövs...varkens mer eller mindre...inget ska stympas eller forceras...allt ska få ha sin tid o få växa till sig så som det är menat att formas till...det är friheten som blir det vackra i alstret av skapelsen...det själsliga som får stråla...
Jag är så tacksam för mitt liv idag, något jag aldrig varit förut...aldrig trott att jag någonsin skulle kunna älska livet...men idag har jag hittat kärleken...Livet! <3
Harmoni <3
Att verka för mina hundar <3
Detta fenomen hände mig idag...eller rättare sagt det upprepas varje dag ...efter morgonbestyren o det inbegriper allt vad som gäller att serva mina fyrbenta vänner så tycker jag att det är dags för en retreat med min kopp kaffe till min sköna soffa där jag kan sitta en stund med min laptop o få en liten översikt över vad som händer ute i cyberspace ...men se då kommer den sista parten av service i form av lite gos anser då dessa fyrbenta vännerna...det räcker inte med en promenad, lite mat i magen o lite ompyssling av pälsvård...det ska ju till lite kel i form av massage oxå ...dessa varelserna låter sig inte nöjas med det lilla...hela konceptet är deras motto ...o hur jag än försöker mota bort dem o förklara att nu ska matte ha en egenstund så låter de sig inte manipuleras att tro att de inte förtjänar denna så välbehövliga massagen ...det ska helst göras på allihopa samtidigt...finns inget kösystem här inte...men däremot lite grymtande mot varandra om att händerna minsann har legat lite länge på din mage/rygg ..."min tur att få fingrarna nergrävda i min päls så jag får min välbehövliga hudmassage...eller lite kli bakom öronen...eller helt enkelt en puss på pannan som visar att jag är sååååååå älskad...en liten blick på pal vid sidan om att ser du att jag fick pussen "....
Att jag däremot försöker förklara för dem att det är i syfte att sitta vid laptopen för deras skull för jag vill börja göra mer research om min nystart på min vilande verksamhet anser de vara mindre viktigt i stunden...NU är deras stund anser de...FOKUSERA på oss matte...vi är i CENTRUM ...så rätt de har!...åter igen inser jag det viktiga att se vad man har framför sig, vad som ger mig ett välmående, att vårda stunderna som ger mer kraft, energi, o boostar min vilja att se framåt mot nya mål...jag känner på Bonnies mage o undrar om det växer nya liv i henne...det som ska ge nya tillfällen att lära känna nya människor som automatiskt kommer in i mitt liv med deras födsel...att åter igen knyta an till nya upplevelser med både tillväxten o utveckligen...se var detta leder till...var kommer detta nya livet att hamna...vem kommer att förgyllas av dessa underbara varelserna...detta är vad jag vill jobba för...att få bekantskap med nya livshistorier som jag kan följa med i på måna sätt...det ger mig den rätta känslan när jag stannar upp för att låta mig visas hur jag ska uppleva denna resan...
Därtill kommer en trög laptop som nog sjunger på den sista versen o indirekt ger mig tid att gosa med vovvarna medans min stackars laptop jobbar febrilt för att orka hinna med i min iver att "bläddra" snabbt mellan sidorna för att få en hum om hur jag ska börja fila på min nya hemsida...men min frustration får mig att vilja hamra på laptopen för att banka in det lite snabbare ...vet att den kommer att gå i koma då så för att inte bita ner mina naglar i frustration över att det inte går fort nog så gräver jag ner fingrarna i dessa små gosiga lurvisarna...återkommer åter igen att det finns bara positiva anledningar till att ha hund/djur...jag sparar mina naglar i detta fallet ...får känna värmen från detta urgulliga livet, lägger min hand på bröstkorgen o känner det lilla hjärtat bulta...det strömmar energi mellan oss...det ger mig en förnöjsam känsla av samhörighet med ett levande ting, något som ger så mycket av sig själva...jag anser ofta att jag är deras piga men jag vet innersta inne att de finns för mig, de förlitar sig helt på mitt omdöme om att jag alltid gör det rätta för dem så att de har ett bra liv...de lägger sina liv i mina händer...jag bär gärna upp detta ansvaret till en nivå där jag vet att vi kan få gagn av det gemensamt i ett liv som får oss att må bra av varandra....jag älskar mitt hundliv!
Men det håller inte att sitta i nästan två timmar för att bara kunna småglutta så nu måste det införskaffas en bättre dator så jag kan bli mer effektiv i mitt uppbyggande av både hemsida o verksamheten...där agerar faktiskt datorn bäst verktyg för att jag ska kunna göra forskning på de olika ideerna hur jag vill att min verksamhet ska formas o verka för mig...det finns så många infallsvinklar att titta på...så många sätt att jobba inom denna verksamheten...jag vet att jag vill så mycket men jag måste få det att funka i praktiken oxå...även om jag vet att det finns många sidospår som går att koppla ihop o få att funka parallellt med hur jag vill få verksamheten att gå runt...finns oxå nya ideer om vad jag vill utöka med vad jag redan har o det kräver nya vägar att gå med utbildning o ett nytänkande...helt enkelt nya resurser som måste tittas på...därför beger jag mig ut idag på lite nya boendeprojekt så att jag kan förankra vissa av mina nya ideer...hjälp vad jag blir exalterad o vill att ALLT ska hända meddetsamma ...det kryper alltid i kroppen på mig när jag börjar få fram min skaparådra o bara vill att det ska ske NU ...där kommer alltid vovvarna in o får ner mig i varv...o i andra lägen så lovar jag att alla mina blåmärken jag har på hasorna o ändan är Frejas sätt att få igång mig...visst är det ett vinnande koncept ...jag är biten på detta livet :-)...
Att jag däremot försöker förklara för dem att det är i syfte att sitta vid laptopen för deras skull för jag vill börja göra mer research om min nystart på min vilande verksamhet anser de vara mindre viktigt i stunden...NU är deras stund anser de...FOKUSERA på oss matte...vi är i CENTRUM ...så rätt de har!...åter igen inser jag det viktiga att se vad man har framför sig, vad som ger mig ett välmående, att vårda stunderna som ger mer kraft, energi, o boostar min vilja att se framåt mot nya mål...jag känner på Bonnies mage o undrar om det växer nya liv i henne...det som ska ge nya tillfällen att lära känna nya människor som automatiskt kommer in i mitt liv med deras födsel...att åter igen knyta an till nya upplevelser med både tillväxten o utveckligen...se var detta leder till...var kommer detta nya livet att hamna...vem kommer att förgyllas av dessa underbara varelserna...detta är vad jag vill jobba för...att få bekantskap med nya livshistorier som jag kan följa med i på måna sätt...det ger mig den rätta känslan när jag stannar upp för att låta mig visas hur jag ska uppleva denna resan...
Därtill kommer en trög laptop som nog sjunger på den sista versen o indirekt ger mig tid att gosa med vovvarna medans min stackars laptop jobbar febrilt för att orka hinna med i min iver att "bläddra" snabbt mellan sidorna för att få en hum om hur jag ska börja fila på min nya hemsida...men min frustration får mig att vilja hamra på laptopen för att banka in det lite snabbare ...vet att den kommer att gå i koma då så för att inte bita ner mina naglar i frustration över att det inte går fort nog så gräver jag ner fingrarna i dessa små gosiga lurvisarna...återkommer åter igen att det finns bara positiva anledningar till att ha hund/djur...jag sparar mina naglar i detta fallet ...får känna värmen från detta urgulliga livet, lägger min hand på bröstkorgen o känner det lilla hjärtat bulta...det strömmar energi mellan oss...det ger mig en förnöjsam känsla av samhörighet med ett levande ting, något som ger så mycket av sig själva...jag anser ofta att jag är deras piga men jag vet innersta inne att de finns för mig, de förlitar sig helt på mitt omdöme om att jag alltid gör det rätta för dem så att de har ett bra liv...de lägger sina liv i mina händer...jag bär gärna upp detta ansvaret till en nivå där jag vet att vi kan få gagn av det gemensamt i ett liv som får oss att må bra av varandra....jag älskar mitt hundliv!
Men det håller inte att sitta i nästan två timmar för att bara kunna småglutta så nu måste det införskaffas en bättre dator så jag kan bli mer effektiv i mitt uppbyggande av både hemsida o verksamheten...där agerar faktiskt datorn bäst verktyg för att jag ska kunna göra forskning på de olika ideerna hur jag vill att min verksamhet ska formas o verka för mig...det finns så många infallsvinklar att titta på...så många sätt att jobba inom denna verksamheten...jag vet att jag vill så mycket men jag måste få det att funka i praktiken oxå...även om jag vet att det finns många sidospår som går att koppla ihop o få att funka parallellt med hur jag vill få verksamheten att gå runt...finns oxå nya ideer om vad jag vill utöka med vad jag redan har o det kräver nya vägar att gå med utbildning o ett nytänkande...helt enkelt nya resurser som måste tittas på...därför beger jag mig ut idag på lite nya boendeprojekt så att jag kan förankra vissa av mina nya ideer...hjälp vad jag blir exalterad o vill att ALLT ska hända meddetsamma ...det kryper alltid i kroppen på mig när jag börjar få fram min skaparådra o bara vill att det ska ske NU ...där kommer alltid vovvarna in o får ner mig i varv...o i andra lägen så lovar jag att alla mina blåmärken jag har på hasorna o ändan är Frejas sätt att få igång mig...visst är det ett vinnande koncept ...jag är biten på detta livet :-)...
Doglover <3
✭ JUPITER VÄNDER RETROGRAD – 7/11 2013 – 6/3 2014x ✭
När Jupiter rör sig genom zodiaken så ger planetens närvaro en positiv knuff till allt som den vidrör. Jupiters närvaro rör helt enkelt om i gryta och ser till att vi attraherar händelser, människor och situationer vi behöver i våra liv.
När Jupiter går retrograd, så innebär det att den expansiva Jupiters krafter inte riktas utåt längre utan nu blir effekten den omvända. Istället sker nu tillväxten inuti i oss i våra inre, i själen. Det sker en medvetande förhöjning och den inre tillväxten blir målet .
Det kommer inte att hända så mycket nytt under denna period utan den tillväxt som ändå sker medan Jupiter är retrograd är resultatet av frön som satts förut, kontakter eller möten som gjorts tidigare.
Jupiter retrograd är andlig och filosofisk och det är en optimal tid för att utvecklas andligen. Det är en utmärkt tid för att slutföra saker. Ett exempel kan vara att ta upp och fullborda studier, göra resttentor eller liknade.
Ta gärna andliga eller filosofiska kurser med målet att få ett bättre perspektiv på livet .
Det är däremot inte bra att starta en affärsverksamhet när Jupiter är retrograd såvida du inte är intresserad av att jobba med välgörenhet eller skänka bort tjänster och varor gratis.
Självklart är det dock en utmärkt tid för att initiera en humanitär eller pengainsamling projekt .
När Jupiter går retrograd erbjuds en chans att fixa saker som gick snett i det förflutna – exempelvis ett misslyckat projekt eller en relation som inte fungerat.
Titta i ditt eget horoskop och se efter genom vilket hus Jupiter backar nu. Det kan ge en fingervisning om vilket område i ditt liv du kan gå tillbaka och ”fixa” nu.
Alkemisk Hand & tecknens betydelse
Ett. Tummen
Första titt på tummen där står kronan bredvid månen, en fjärdedel gammal. Med detta menas salpeter. För precis som tummen kraftfullt avslutar utanför handen, gör salpeter i Art Alchemia, för han är kungen och Herre över alla salter. Han är kvarnen genom vilken allting slipas. Hans karaktär är någon annanstans tillräckligt beskrivet.
2. Index, Pekfingret)
Det andra tecknet och hemligheten av filosoferna är Star med sex poäng, stående över den främsta fingret bredvid tummen. Det är jämfört med Roman Vitriolo, eftersom inget arbete som är att vara perfekt kan slutföras utan vitriol, för det är den största och starkaste salt efter salpeter. Dess natur beskrivs.
Tre. Långfingret
Det tredje tecknet av filosofen hand är solen, som står ovanför den tredje finger. Med det är Sal Ammoniacum utses, för bortsett från salpeter och vitriol, är inget som är mer kraftfull hittat än *. Det är därför det är den tredje hemligheten.
4. Ringfingret
Den fjärde tecken filosoferna är Lantern, stående över den fjärde finger i handen, varigenom Alum Roche är indicerat, ty utan alun, kan ingen perfekt arbete utföras, eftersom det krävs för den röda och den vita. Den har en häpnadsväckande natur och mest subtila Spiritus. Det beskrivs på annat håll.
Fem. Lillfingret
Den femte hemliga och tecken är nyckeln till filosoferna, stående över lillfingret. Samtidigt är det låset av handen. Det är därför som nyckeln står på den. Med det är vanligt salt utses, för salt är nyckeln i denna artikel.
6. Mitten av Hand
Den sjätte hemliga tecken är fisken. Den står i mitten av handen och betecknar Mercury, för utan Mercury, eller fisken, kan ingenting göras. Han är början, mitten och slutet, och han är den präst som ska gifta sig med allt. Och han är den manliga och fröet, han är vattnet ur vilken alla metaller har sitt ursprung, och han är den viktigaste (faktorn) av alla konster, och den största av alla hemligheter.
7. Handflatan
Den sjunde tecknet av filosoferna är Fire. Genom denna Svavel indikeras. Det är jorden och början av alla metaller. Det är honan som bringar fram frukten. För inget frö kan växa om man först kastas in i bördig jord. Då vacker frukt kommer från det. Således det händer också tat när ett rent kvicksilver är förenad med en ren Sulphur, tar fram den ren frukt. Således är de man och kvinna, far och mor, eld och vatten, utsäde och jord. Det är tillräckligt om de sju hemliga tecken av filosoferna. Han som förstår väl detta Hand och dess tecken, och kan arbeta med det, kommer att dra glädje av det.
Horoskop 4-10 November
Veckans horoskop 4 – 10 november
Det är en förhållandevis lugn vecka som ligger framför oss – men i skuggan av Uranus/Pluto kvadraturen och gårdagens solförmörkelse kan ännu precis vad som helst hända.
Dessutom är detta sista veckan med Merkurius retrograd..Phu!
Solen befinner sig i Skorpionen 23/10-21/11
Skorpionens ledord är "jag begär" och i detta fasta tecken är känslorna djupa och extrema.
Nu söker vi förståelsen på livets frågor. Allt som är dolt, tabu eller hemligt lockar nu när vi vill förstå allt på djupet.
Skorpionens energi är provocerande men ett lugnt sätt, passionerad, viljestark, och intensiv. Det kan vara en oerhört helande och transformerande energi.
Svartsjuka, hämndlystnad och manipulation är några av negativa uttrycken för Skorpionen.
Merkurius är i Skorpionen 29/9 – 4/12
Merkurius i Skorpionen söker sanningar i allt som är dolt och hemligt. Vi tenderar att söka, observera, och fokusera våra tankar enligt denna påverkan. Sökandet efter motiv uppfyller ett intellektuellt behov nu. Våra tankar är djupgående. Vi undviker ytliga sätt att kommunicera till förmån för djupa samtal. Skorpionen är vass, djup, och analytisk. Tanken kan vara väldigt ensidigt, de är fokuserade, och även besatt.
Venus går in i Stenbocken 5/11 – 5/3 2014.
Nu kommer vi människor att vilja få ordning på privatekonomin och vårda relationerna till våra arbetskamrater. Vi lägger ner energi på att skapa kontakter som är bra för vårt affärsliv. Vi värdesätter varaktiga kontakter, pålitlighet och trofasthet. Vi tar uttrycka våra känslor på allvar och förälskar oss inte hals över huvud nu.
Mars i Jungfrun från 15/10-7/12
I Jungfrun är Mars något av en arbetshäst. Vi har en passion för detaljer, samt ett behov av att göra rätt sak vid rätt tidpunkt enligt denna påverkan. Tillfredsställelsen av ett väl utfört arbete är en av dina största incitamenten nu. Vi vill skapa perfektion, precist, rakt och direkt.
Det är en förhållandevis lugn vecka som ligger framför oss – men i skuggan av Uranus/Pluto kvadraturen och gårdagens solförmörkelse kan ännu precis vad som helst hända.
Dessutom är detta sista veckan med Merkurius retrograd..Phu!
Solen befinner sig i Skorpionen 23/10-21/11
Skorpionens ledord är "jag begär" och i detta fasta tecken är känslorna djupa och extrema.
Nu söker vi förståelsen på livets frågor. Allt som är dolt, tabu eller hemligt lockar nu när vi vill förstå allt på djupet.
Skorpionens energi är provocerande men ett lugnt sätt, passionerad, viljestark, och intensiv. Det kan vara en oerhört helande och transformerande energi.
Svartsjuka, hämndlystnad och manipulation är några av negativa uttrycken för Skorpionen.
Merkurius är i Skorpionen 29/9 – 4/12
Merkurius i Skorpionen söker sanningar i allt som är dolt och hemligt. Vi tenderar att söka, observera, och fokusera våra tankar enligt denna påverkan. Sökandet efter motiv uppfyller ett intellektuellt behov nu. Våra tankar är djupgående. Vi undviker ytliga sätt att kommunicera till förmån för djupa samtal. Skorpionen är vass, djup, och analytisk. Tanken kan vara väldigt ensidigt, de är fokuserade, och även besatt.
Venus går in i Stenbocken 5/11 – 5/3 2014.
Nu kommer vi människor att vilja få ordning på privatekonomin och vårda relationerna till våra arbetskamrater. Vi lägger ner energi på att skapa kontakter som är bra för vårt affärsliv. Vi värdesätter varaktiga kontakter, pålitlighet och trofasthet. Vi tar uttrycka våra känslor på allvar och förälskar oss inte hals över huvud nu.
Mars i Jungfrun från 15/10-7/12
I Jungfrun är Mars något av en arbetshäst. Vi har en passion för detaljer, samt ett behov av att göra rätt sak vid rätt tidpunkt enligt denna påverkan. Tillfredsställelsen av ett väl utfört arbete är en av dina största incitamenten nu. Vi vill skapa perfektion, precist, rakt och direkt.
November
Remember to do a divination tonight! if you are awake at midnight, all the better! its the witching hour and the veil is the thinnest…it is a wonderful time to receive messages from your ancestors.
lite a white candle at sit quietly at your ancestor altar while doing your reading. remember to have a notebook and pen handy before you begin…
-perhaps include a cup of "psychic tea"
3 parts Rose petals
2 parts Yarrow ( you can replace the yarrow with mugwort )
1 part Cinnamon
Have a blessed SAMHAIN everyone!
lite a white candle at sit quietly at your ancestor altar while doing your reading. remember to have a notebook and pen handy before you begin…
-perhaps include a cup of "psychic tea"
3 parts Rose petals
2 parts Yarrow ( you can replace the yarrow with mugwort )
1 part Cinnamon
Have a blessed SAMHAIN everyone!
3 November
Nu lämnar vi det gamla och andas in det nya. Nymånen i Skorpionen & Solförmörkelsen banar vägen.
Blessings och Välgångsönskningar
Isis Kammare
Blessings och Välgångsönskningar
Isis Kammare
3 November
3 November - Nymåne i Skorpionen samtidigt som en Solförmörkelse äger rum.
Död och återfödelse igen - och detta anslutning till Halloween, Allhelgonadagen
Död och återfödelse igen - och detta anslutning till Halloween, Allhelgonadagen
3 November
Den 3 november kommer en nymåne att äga rum i Skorpionens tecken. Vid nymånen kl 13:51 för att vara exakt infaller också en solförmörkelse. Det kan väl knappast vara mer ödesmättat än så..
Varje nymåne är en ny början och en tid för att omstart.
Skorpionens stjärntecken handlar ju om livet djup, döden, återfödelsen och passionen.
Varje solförmörkelse innebär en symbolisk ”död”.
Den här solförmörkelse inträffar 11 grader och 16 minuter i Skorpionen. Dess effekt påverkar upp till sex månader framåt. Frågor som rör intimitet, kontroll, makt, pengar och fördelning av resurser kommer att vara temat såväl på en global som på en personlig nivå.
Varje nymåne är en ny början och en tid för att omstart.
Skorpionens stjärntecken handlar ju om livet djup, döden, återfödelsen och passionen.
Varje solförmörkelse innebär en symbolisk ”död”.
Den här solförmörkelse inträffar 11 grader och 16 minuter i Skorpionen. Dess effekt påverkar upp till sex månader framåt. Frågor som rör intimitet, kontroll, makt, pengar och fördelning av resurser kommer att vara temat såväl på en global som på en personlig nivå.
