Matteus <3
Ett litet liv <3
Idag för exakt ett år sedan hände det som aldrig får hända...ett litet liv lämnade jordelivet alldeles för tidigt...
Jag minns än idag skräcken i min dotters röst när hon ringde mig på morgonen kl fem o berättade att vattnet hade gått o de körde i ilfart till Lunds lasarett...kändes som mitt hjärta stannade o även mina tankar...
Även om jag behöll lugnet o försökte sända med några tröstande ord o en önskan om att allt skulle gå bra så skrek hela mitt inre...NEJ!...detta får inte hända!
Det kändes som att jag gick in i en dvala...som om inga tankar kunde formas...bara ett; Varför?
Allt var ju bra bara någon vecka innan när de varit på första ultraljudet o barnmorskan sagt att det var en frisk o kry liten pojke o dottern var hälsan själv...lyckliga hade de fått bilder med sig hem o överraskade mig med bild o vad det var för kön...
Dagen blev lång i väntan på att få veta hur det gick...vid middagstid ringde min dotter o sa att de försöker stoppa värkarbetet o hon ligger alldeles stilla för att inte mer fostervatten skulle rinna ut...Matteus levde fortfarande...
I efterhand har dottern berättat den mardrömslika dagen då hon kämpade för att få behålla lilla Matteus i sig...men det lyckades inte...
På eftermiddagen kom han...han försökte ta ett andetag men lungorna var inte tillräckligt utvecklade...där slutade hans liv...
Det har varit ofattbart under detta året att försöka förstå varför det hände...alla prover visar på att både dottern o Matteus var fullt friska...inga tecken på något konstigt alls...bara oförklarligt att det kunde hända...läkarna kan inte ge något svar varför det blev så...de är lika förbluffade...
Året har varit oerhört tungt o även om det gått ett år så har inte minnet bleknat eller tårarna slutat rinna...det är en oerhörd sorg att veta att detta lilla livet inte fick vara med oss...så oerhört efterlängtad av sina föräldrar o även nära o kära var så förväntansfulla att se dessa två underbara människorna bli föräldrar...de hade allt väl förberett med nyköpt hus för att äntligen efter över tio år tillsammans bilda familj...
Mitt hjärta har brustit över att se min dotter sörja över denna tragiska händelse som hon fick så hårt erfara o min smärta har varit så oerhört stor att behöva bevittna att mitt barn ska behöva mista sitt barn...det går inte med ord beskriva den sorg jag känt för min dotter...jag som alltid velat beskydda mina barn från allt ont o smärta var nu tvungen att gå igenom det värsta tänkbara...att mista ett barn...
För ett barn var han även om han bara kommit till sin 21:e vecka så var han en levande person som växte i min dotters mage...han hade börjat känna o hans lilla hjärta slog o han var redan en individ med personlig prägel...
Än idag kan jag gråta hejdlöst när jag tänker på honom o önskar att han fått leva!
Än idag blöder mitt hjärta när jag ser på min dotter o förstår att hon än idag sörjer djupt...något hon kommer göra hela sitt liv...
Vi kommer aldrig att glömma men idag gläds vi åt det lilla livet Elise som idag är ca två månader o sina föräldrars ögonsten...en så underbart söt liten vacker flicka som har sin bror som sin skyddsängel...
Kärleken är stor o livet går vidare med både sorg o glädje i hjärtat <3
