*LaBella66*

 

Just nu är mitt liv aningen turbulent...jag känner mig rotlös...vet inte riktigt var jag hör till eller vart jag är på väg...

 

Jag är inte rädd eller nervös...bara aningen förvirrad...

 

Tror mig ändå ha koll på situationen...

 

Trots en solig dag känns det som det regnar...men upptäcker att det är mina tårar som blöter ner mig...

 

Den sista tidens ansättning på alla intryck o känslor börjar så sakteligen gro in o jag kan så smått bearbeta vad som hänt...än så snuddar jag bara på ytan...jag vet att det finns mycket underliggande som vill upp till ytan...sådant jag tryckt undan för att jag inte orkat bearbeta o reflektera över...sådant jag blundat för...

 

Det är därför tårarna duggar så tätt...jag vet att jag har en jobbig tid framför mig att sortera upp allt som vill komma upp...att kunna bena upp o sätta allt på plats...jag vet att det kommer bli en kraftansträngning o tårarna säger mig att det inte finns tillräckligt energi än för detta...

 

Men just nu bubblar det i mig o jag vet att det snart kommer upp vare sig jag vill eller ej...det är som en urkraft som ur en vulkan då det pyrt länge o det bara kommer explodera o välla upp inom mig...måtte jag ha återfått mer ork o energi åt denna dagen...

 

Jag vet oxå att när väl trycket släppt så känns det egentligen lättare inombords...men jag vet oxå att det då finns mycket på ytan som måste poleras...efterarbetet är tidskrävande...måtte jag har återfått min motivation att vilja jobba då...

 

I nuet försöker jag se de vackra sakerna som ändock lyser upp min tillvaro...

 

Idag ska jag förära en fin person blommor...

 

Må väl <3