Hoppfullt :D
Igår var det riktigt hoppfullt ...:-)
Jag blev alldeles upplyft av den otroligt pirrande känslan av att våga studsa runt så o känna att jag ändock kunde behålla balansen...den jag så väl behöver få i mitt liv just nu...att känna att allt går upp o ner o inte riktigt veta var man landar känns som att man tappar fotfästet o känner sig yr av de olika riktningarna som man så ivrigt försöker fokusera på för att veta vart man ska vända sig mot o landa säkert...då är det viktigt att känna balansen i kroppen...hålla styr på armar o ben men även sinnet...:-)
Att få stöd av någon som visar hur man kan våga ge sig hän åt känslan att bara låta sig lyftas o bara acceptera var man landar för att åter göra ett nytt hopp o åter bara följa med i hoppet för att åter landa någon annanstans o kanske tappar balansen o faller men ändock vågar resa sig för att starta om hoppandet...med hjälp av stödet av någon som redan hoppar...att känna inspirationen att vilja hoppa samtidigt...lära sig hur man ska röra sig synkroniserat så att vågorna blir en följeslagare o inte en motstorm...vilken känsla av frihet att känna att man flyger fritt en stund för att landa mjukt o åter ta kraft för att åter ge sig uppåt för att åter se ut över vyer man annars inte sett om man ligger kvar...:-)
Igår fick jag o dottern känna av barnasinnets härliga upptempo ...vi studsade för glatta livet ...vi kiknade av skratt ...vi båda fick en lektion av ett litet liv som visade oss att våga utmana oss i att släppa taget o bara låta sig följa med i hoppen...att våga misslyckas o åter kämpa för att lära sig konsten att stå på benen även om det går "vågor" o man känner att det gungar under fötterna...:-)
Att bli inspirerad av ett barn som fortfarande är så ren i sina tankar om att det inte finns några begränsningar...bara ge sig hän åt ögonblicket...våga! <3
Lilla älskade hjärtat! <3
Jag ska införskaffa en studsmatta ...jag lever för hoppet <3
Jag blev alldeles upplyft av den otroligt pirrande känslan av att våga studsa runt så o känna att jag ändock kunde behålla balansen...den jag så väl behöver få i mitt liv just nu...att känna att allt går upp o ner o inte riktigt veta var man landar känns som att man tappar fotfästet o känner sig yr av de olika riktningarna som man så ivrigt försöker fokusera på för att veta vart man ska vända sig mot o landa säkert...då är det viktigt att känna balansen i kroppen...hålla styr på armar o ben men även sinnet...:-)
Att få stöd av någon som visar hur man kan våga ge sig hän åt känslan att bara låta sig lyftas o bara acceptera var man landar för att åter göra ett nytt hopp o åter bara följa med i hoppet för att åter landa någon annanstans o kanske tappar balansen o faller men ändock vågar resa sig för att starta om hoppandet...med hjälp av stödet av någon som redan hoppar...att känna inspirationen att vilja hoppa samtidigt...lära sig hur man ska röra sig synkroniserat så att vågorna blir en följeslagare o inte en motstorm...vilken känsla av frihet att känna att man flyger fritt en stund för att landa mjukt o åter ta kraft för att åter ge sig uppåt för att åter se ut över vyer man annars inte sett om man ligger kvar...:-)
Igår fick jag o dottern känna av barnasinnets härliga upptempo ...vi studsade för glatta livet ...vi kiknade av skratt ...vi båda fick en lektion av ett litet liv som visade oss att våga utmana oss i att släppa taget o bara låta sig följa med i hoppen...att våga misslyckas o åter kämpa för att lära sig konsten att stå på benen även om det går "vågor" o man känner att det gungar under fötterna...:-)
Att bli inspirerad av ett barn som fortfarande är så ren i sina tankar om att det inte finns några begränsningar...bara ge sig hän åt ögonblicket...våga! <3
Lilla älskade hjärtat! <3
Jag ska införskaffa en studsmatta ...jag lever för hoppet <3
Kommentarer
Trackback
